Go to Top

Reportage om International Färg AB

Rostskyddets livslängd
Rostskyddsmålning är ett område där det idag, till skillnad från hur det var för tio, femton år sedan, i princip saknas expertis i beställarledet. Det här har lett till en situation där det är svårt att veta vad man får och det kan leda till att förväntningar på målningens livslängd inte uppfylls. En som vet mer om detta är Roger Strömvall vid färgtillverkaren International.

Vad är problemet, som du ser det?
– Idag är det så att generellt rostskydd är standardiserat via Boverket vars standard BSK 07 i sin tur bugger på en internationell standard kallad ISO 12944. Problemet är att om man går in i en tabell för en speciell korrosivitetsklass, så kan den exempelvis innehålla 14 olika system att välja mellan. Som beställare kan man då ”luras” att tro att alla 14 har samma livslängd, men så är det inte. En sådan tabell kan innehålla system som ger allt mellan sju och trettio års livslängd och det tycker vi som färgtillverkare är en fälla för beställarna. Är man inte insatt i hur tabellerna ska läsas så blir det ofta fel och det är ett stort problem tycker jag, säger Strömvall.

– För tio, femton år sedan så hade de flesta av de stora beställarna på rostskyddsområdet en egen expert på rostskydd. Denne hade en förståelse för problematiken och var någon som man kunde föra en dialog med angående såväl val av system, som förväntad livslängd med mera. Men, i dagens slimmade organisationer finns dessa experter inte kvar och därmed finns ingen naturlig ”samarbetspartner” hos beställaren att diskutera med. Istället lägger de ofta ut det här på konsultbasis och där kan jag säga att det inte heller finns några jättekunskaper om detta, med några få undantag, fortsätter Roger Strömvall.

Hur fungerar det i dag då?
– Det har ju blivit så att beslutet kring vilka system som ska väljas ofta hamnar hos entreprenören/utfö- raren och då kan det vara så att de krav och önskemål som denne har i viss mån är motstridiga gentemot de som beställaren kan tänkas. Pris och produktionstid har högre prioritet för en entreprenör som ska välja målningssystem än långsiktiga saker som framtida underhållskostnader och förväntad livslängd, frågor som en beställare kanske funderar mer kring, konstaterar Strömvall och fortsätter:

– I och med att beställarledet i viss mån tappat greppet om den här frågan så är man i mångt och mycket i händerna på entreprenörerna. Som färgtillverkare känner vi att visst kan vi tillverka billigare färger som är snabba att producera med, men vi vill ju att det ska vara en lång livslängd på produkterna också. Det är ju till oss färgtillverkare som missnöjda beställare kommer när de förväntat sig trettio års livslängd, men fått sju. Vi ser ett budskap här som alla i branschen bör ha med sig när man pratar med beställarna. Det stora hotet är ju nämligen att dessa tröttnar på rostskyddsmålning och väljer andra material och lösningar och det gagnar ju varken färgtillverkarn eller entreprenörerna. På sikt är detta ett hot mot industrin och därför menar jag att vi måste få upp en förståelse för det här med livslängder och långsiktigt tänkande.

Idag finns det ett auktorisationssystem för rostskyddsmålande företag i Sverige.
– Det kom till under 80-talet och bland annat var Vägverket och Banverket drivande i detta. Det blev en rejäl uppsnäppning av branschen och det var bra. Men, det där har blivit lite lite urvattnat på senare år, bland annat som en följd av det här med offentlig upphandling. Det kan uppfattas som konkurrensbegränsande att kräva auktoriserade företag och det svenska auktorisationsförfarandet blev dessutom ifrågasatt hos en del stora beställare med multinationella projekt. Så nu har man släppt lite på kraven och börjat arbeta mer med standardiserade system. Då kan det här med skillnader i livslängd inträffa, trots att man valt system enligt en standard, konstaterar Roger Strömvall och lägger till att det inte gagnar någon att branschen utvecklas i den riktningen.

– Ytskydd 2011 är ett bra initiativ där ett antal aktörer nu kommer att vara med och där det kan bli bra diskussioner om ett öka fokus på livslängder och hur man bör tänka kring detta.
Är det då verkligen så illa att beställarna inte vet någonting om detta längre?
– Nej, så är det inte. Inom exempelvis offshore finns det verkligen expertis kring detta och det hänger samman med denna sektors extremt hårda krav på livslängd. Att göra om något ute på Nordsjön kostar ju enormt mycket pengar och det där har bland annat lett till utveckling av såväl speciella testmetoder som speciella produkter som kan ge väldigt lång livslängd om de används rätt, säger Roger Strömvall.

– De materialen blir ju med automatik dyrare, men skulle mycket väl kunna användas också inom generellt rostskydd av infrastuktur. Dock, på en marknad som exempelvis den svenska är det svårt att sälja dessa, då beställarna anger en önskad korrosivitetsklass, istället för att speca vilka material man vill ha. Det blir entpreprenörerna som väljer och då blir det pris och produktionshastighet som väger tyngst. För oss som färgtillverkare innebär detta att vi rätt vad det är har en massa olika produkter. Dels billiga och snabbtorkande produkter för hög produktionshastighet och dels ett beställarsortiment som är dyrare men ger längre livslängd. Krasst uttryckt ett sortiment för de som kan det här.

En enkel analys visar oftast att det är dessa alternativ som blir billigast i längden. Tar vi målning av en bro som exempel, så brukar kostnaden för färgmaterialet ligga på fem till sju procent av totalkostnaden. Om man lade ut dubbelt så mycket på färgen, alltså att den stod för 10 % av totalkostnaden, så kan livslängden fördubblas och detta till endast en liten merkostnad totalt sett. Det säger sig självt att det skiljer en massa i kostnad om du ska ställa av något för att måla om vart tolfte eller vart tjugofemte år. En annan sak som kan ha stor påverkan på rostskyddets livslängd är den konstruktiva utformningen av strukturer.

– Frågar du en nyutbildad stålkonstruktör hur många timmar korrosionslära han eller hon läst så blir svaret noll. Korrossionsskador på in- frastruktur och offentliga byggnader/miljöer kostar 90 till 100 miljarder skattekronor per år och ändå satsas inga pengar på korrosionsutbildning av våra ingenjörer.
Till sist, vad sker inom produktutvecklingen av färgsystem?
– Vi har idag en hel del vattenburna färgsystem, bland annat baserade på epoxi. I medelkorrosiv miljö så är det möjligt att måla mycket med vattenburna system, betydligt mer än vad som görs idag. De flesta i branschen verkar vänta med att gå över till dessa vattenburna färger tills det blir ett krav. De är lite omständligare att använda och ställer lite högre krav på förbehandlingen. Man kan säga att de kräver lite mer av processen, avslutar Roger Strömvall.

Författare: Peter Olofsson
Artikel i Tematidningen Ytskydd

Krav på kompetensen
På Swerea IVF ägnar man mycket tid och resurser åt att forska och prova ut olika system och metoder för ytbehandling och ytskydd av konstruktioner.
Arne Finman är konstaterar att det kommer att hända mycket med system och produkter under de komman- de åren. Detta kommer att öka kraven på att aktörerna vässar sin kunskap och kompetens.

Saknas det då kompetens idag? – Det vill jag inte säga, men däremot är det så att man idag tar mycket för givet. Det är lätt att rulla på i gamla invanda hjulspår, men de nya produkter för ytskydd som idag kommer ut på marknaden har lite andra förutsättningar än de hittillsvarande. Ett exempel är ju detta att lösningsmedel används i allt mindre utsträckning på grund av miljökrav. Därmed har vi nu fått en ny produktgrupp på marknaden, baserad på vattenburna system. Dessa kräver oftast en betydligt noggrannare förbehandling än tidigare lösningsmedelsburna system som var mer förlåtande i detta avseende. Om man då av vana kör på som man brukar, så leder ju det till sämre resultat, konstaterar Arne Finman.

Han menar också att industrin i sig är lite obenägen att ställa krav på de system och metoder man redan har.
– Det är så att säga lätt att säga ”a”, men det är svårt att definiera hur det där a:et ser ut. Vilken livstid har systemen, vilka cykler ska ytbehandlingen klara, vilka krav har slutkunden ställt och så vidare. Har man inte ställt rätt krav från början så kan man heller inte ställa rätt följdfrågor när det gäller färgsystemen, utan då går det mer på slentrian. Därmed tappar man lite av kontrollen över vad man får för slutresultat, säger Finman och fortsätter:
– Ofta refererar man till olika provningsmetoder och artificiella testcykler, utan att vara helt insatt i vad dessa innebär. Då finns risken att man tolkar dessa på fel sätt. Det finns alltså mycket att vinna på att verkligen sätta sig in i vad som begärs av ytskyddet. En sak som han saknar i dagens förhållningssätt till standarder och krav är att förbehandling/rengöring inte ingår där.

– För mig är förbehandlingen en del av ett ytbehandlingssystem. Jag menar att det inte går att diskutera dessa bitar enskilt, utan alla borde ingå i begreppet ytbehandlingssystem, säger han och fortsätter apropå standarder:
– Jag skulle gärna se en diskussion om vissa förändringar när det gäller standarder för ytskydd. Dessa lägger ofta fast ett system, ett antal skikt etc. Som exempel: Om en leverantör utvecklar en superprodukt baserad på något tekniskt genombrott, som fungerar utmärkt med endast ett skikt på 120 my, ja då platsar inte den i dagens standard. Jag menar att standarder borde innehålla kvalitetskrav på olika system för att de ska ge ett visst skydd, inte speca upp ett antal skikt, hur tjocka de ska vara och så vidare. Detta borde mer vara en fråga om ett ansvar från leverantörer, utförare med flera.

För att komma tillbaka till det här med kompetens…
Hur ser det ut idag?
– Det finns en hel del kurser och utbildningar att ta del av, från olika håll. Inte minst leverantörer av färgsystem och utrustningar arrangerar sådana. Sedan finns den så kallade Diplommålarutbildningen inom entreprenadsidan. Det är en veckolång utbildning med ett mycket gott anseende och det är inte ovanligt att man i entreprenadarbeten från beställarens sida kräver att en viss andel av målarna ska vara diplommålare. Det ger en trygghet, säger Arne Finman vidare.

– Sedan finns det också en auktorisation för företag som sysslar med rostskyddsmålning och det är något som behövs och som är bra. Det är viktigt att alla involverade känner sitt ansvar och kan sina saker. Det kräver att man hela tiden håller sig a jour med vad som händer på marknaden, och det är faktiskt en hel del. Utvecklingen går mot mer miljöanpassade system som oftast dessutom fungerar bättre än de system de ersätter.

– Ja, det hänger lite ihop och det är väsentligt att man hänger med i detta. Nya produkter kan kräva en helt annan omsorg när det gäller renheten på ytan man applicerar på och det kan också vara så att själva appliceringen ska utföras på ett annat sätt. Man måste alltså vara observant på sådant för att man ska få de resultat man vill uppnå, säger Arne Finman och ger sedan ett målande (om uttrycket tillåts) exempel på allt som driver utveckling och som man måste ha koll på:
– Vi jobbar en hel del mot fordonsindustrin och där strävar man hela tiden efter att få ner vikten och därmed bränsleförbrukningen. Detta innebär att nya ma- terial kommer in i processen, till exempel aluminium i olika former, kompositmaterial, plaster med flera. Allt detta kan betraktas som ”störningar” som ändrar hela paketet man tidigare jobbat med, plus att det kommer nya ytskyddsprodukter på marknaden samtidigt. Det är tydligt att det behövs en dialog över hela banan så att säga. Färgleverantörer, tillverkande industri, målande och ytbehandlande personal med flera, allt detta hänger samman och med utgångspunkt från det får man sedan sätta samman nya paket som klarar de nya kraven.

– Jag menar att företagen nog behöver intensifiera sin utbildning, inte stanna upp i den och se den som en kostnad. Det här handlar om kompetensutveckling som man måste bedriva i dynamiska företag. Man måste ta till sig de nya tekniker som finns, inte bara stanna kvar i gamla spår. Vi ser också att teknikutvecklingen idag är gränsöverskridande mellan många tekniker. Vad tror du om konferensen Ytskydd 2011?
– Det ska bli väldigt spännande. Målsättningen är ju att kombinera kortare föreläsningar med exponering av tekniska nyheter och inte minst med möjligheten att diskutera och utbyta information. Det är så pass många yrkeskategorier som berörs av det här med ytbehandling och på konferensen får man en möjlighet att träffa kunniga personer från många olika branscher. Att kunna sitta ner och diskutera och försöka lösa de svårigheter man kan stöta på i verkliga livet, det blir en väsentlig fördel med konferensen. Den typen av kommunikation behövs, avslutar Arne Finman.

Författare: Peter Olofsson
Artikel i Tematidningen Ytskydd


Sverige sätter färg på VM-finalen i fotboll
Sverige missade fotbolls-VM, men är ändå med på ett hörn då finalen spelas 11 juli på Soccer City Stadium. Färgen som skyddar arenan har tillverkats i Angered, strax utanför Göteborg, av International Färg AB. ”Vi har levererat drygt 500 000 liter färg till sju av de tio VM-arenorna i Sydafrika”, berättar Richard Väli, VD för International Färg AB och fortsätter: ”Det är lika mycket färg som det gick åt att måla Öresundsbron.”

International Färg AB, som är namnet på AkzoNobels verksamhet för marin- och rostskyddsfärger, firar snart 100 år och producerar varje år 17 miljoner liter färg i Sverige. Ändå är företaget relativt okänt på hemmaplan, kanske för att 85 % av den svenska tillverkningen går på export.
”De flesta som äger en båt känner dock till oss för vår båtbottenfärg”, säger Richard Väli och fortsätter: ”Vår huvudverksamhet i Angered är tillverkning av rostskyddsfärg som inte bara används till stora arenor runt om i världen.

I Sverige finns våra produkter på bland annat Göta Älvbron, fyren Pater Noster och berg- och dalbanan Insane på Gröna Lund i Stockholm. Eftersom vi tillverkar rostskyddsfärg för allt från oljeriggar till fartyg så har vi kunskapen att tillverka korrosionsskyddande produkter som klarar tuffa miljöer, som havsnäramiljöer är. Det var en av orsakerna till att vi fick leverera färg till Sydafrika, där flera av arenorna ligger nära havet.”

”Vår strategi är att verka på lokal nivå med stöd av vårt globala nätverk, det har gjort oss duktiga på att samordna gränsöverskridande projekt. Det gör att vi kan få så stora projekt som VM-arenorna är”, säger Richard Väli. Sedan 2004 är fabriken i Angered huvudfabrik för rostskyddsprodukter till Europa, Mellanöstern och Afrika. ”Vi arbetar med långsiktiga projekt och är därför inte så konjunkturkänsliga. Om vi till exempel tittar på uppdraget med VM-arenorna så är det ett arbete som startade för minst tre-fyra år sedan”, säger Väli och avslutar: ”Vi har goda möjligheter att växa ytterligare och vi har redan idag tillstånd att producera upp till 25 miljoner liter färg om året.”

Författare: Peter Olofsson
Artikel i Tematidningen Ytskydd